Magiskt, men tragiskt.

Jag kom inte så långt.. jag skulle ju uppåt men jag kom utåt istället, så nu sitter jag på baksidan ute i solen och lyssnar på dom irriterande, äckliga fågelungarna som skriker efter mamma. Dom är inte omtyckta av mig kan jag meddela! Skönt att solen vill titta fram lite i alla fall, det är lite dystert annars :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback